Historie

AUGUSTENBORG

Godset omfatter i dag 6 ejendomme alle med flere historiske meget interessante steder – vi giver et par uddrag fra forskellige værker.

Skåne, Halland, Blekinge & Småland er de områder hvor danskerne og svenskerne i århundreder har sloges om magten til Nordens kornkammer. Dem der havde kontrol over disse områder styrede Norden økonomisk. Indtil 1658 var områderne kampzoner næsten som Palæstina er i dag. Ligeledes var det i disse områder hvorfra en meget stor del af udvandringen til USA kom fra , hen ved 800.000 personer,  i 1850 til 1914. Hungersnød og overbefolkning sammen med en kæmpe propaganda resulterede i udvandringen, hvor folk forlod gården og drog vestpå. Ruinerne ligger stadig rundt om i skovene, og de mange stengærder i skovene er gamle folde til kreaturer og svin.

Augustenborg ligger i Mjölkalånga og ejendommens nordlige grænse støder op til Svartevadsbækken hvor Nordens sidste store ridderslag fandt sted 1318.

Mjöka, betyder mælk, og långa betyder tåge, altså mælketåge. Det store slag i 1318 blev standset af en så tæt tåge, at ingen kunne se andet end nogle få meter. Da tågen lettede lå tusinde dræbte soldater og riddere. Det besynderlige navn har været knyttet til byen lige siden.

Slaget ved Mjölkalånga

Nyköpings gjestebud desember 1317 startet en svensk borgerkrig mellom kong Birger Magnusson og en koalisjon av de svenske stormennene som utgjorde deler av det sterke rådsaristokratiet. Ridderen Mats Kettilmundsson tok ledelsen i opprørspartiet som hadde besittet seg de fleste viktige posisjonene gjennom det svenske kongeriket, tvunget svenskekongen på defensiven allerede i begynnelsen av stridighetene.

Den danske kongen Erik Menved sluttet en avtale om militær assistanse med Birger Magnusson som to ganger forsøkt å ta initiativet og to ganger var han slått av de svenske opprørsstyrkene. Etter nederlaget i Slaget ved Söderköping i april 1318 hadde kongen tapte kampen om herredømmet over Sverige. Mats Kettilmundsson som Sveriges mektigste mann ble valgte av rådsaristokratiet til rikets drots og formann 27. juni 1318 og en måned senere var prins Magnus Birgersson tatt til fange ved overgivelsen i Stegeborg som hadde vært beleiret i flere måneder. Tross tilbakeslagene nektet kongen og danskene å oppgi deres kamp.

Fram mot høsten 1318 hadde hertugenes tilhengerne samlet en anselig hær på minst 1 000 mann som marsjerte mot grensen til Danmark. Som leder for svenskenes hæren fant drotsen Mats Kettilmundsson seg sammen med ridderen Knut Prose av Halland, erkebiskop Esger Juul og hertug Christoffer, (senere Christoffer d. 2) broren til danskekongen Erik Menved på landsflyktighet. Mats Kettilmundsson var en erfaren hærfører som blant annet hadde vært i Finland og ledet forsvaret mot novgoroderne. Den svenske hæren gikk over grensen til Danmark via den såkalte «Hollendervegen» som gikk diagonalt fra grensen over Farstorp, Vankiva, Hörlinge, Mjölkalånga, Matteröd, Norra Rörum og videre til Landskrona.

Når den danske kongen Erik Menved fått underrettelser om svenskenes forehavende trukket han opp sine styrkene for å møte svenskene. Ved Svartevadsbäcken gikk den gamle grensen mellom Mjölkalånga len, som tilhørte Roskildes domkapitel og Finja län som tilhørte Lunds erkesete og styres av erkebiskop Esger Juul, en av forgrunnsskikkelsene i den svenske hæren. Dette gjorde at danskene under ledelsen av kongens utsending greve Ludvig Albrektsson av Eberstein gikk i stilling på egen mark på åsen sør om Mjölkalånga og fram til Skälsboke for å vente på svenskene. Når den svenske hæren med Mats Kettilmundsson i spissen kom fram til Svartevadsbäcken, gikk man således i stilling på den nordlige stranden. Finjasøen gik dengang helt op til Mjölkalånga, hvor afsaltvejen går i dag.

 

GØNGEHØVDINGEN

 & GÖINGE HERRED

Svend Poulsen Gønge (1610 - 1679) var en danskfriskyttekaptajn, der i omkring 1645 fik tilnavnet Gøngehøvdingen, som leder af snaphanerne i de dansk-svenske krige i 1600-tallet. 

Han blev født i Gønge - svensk Göinge härrad Skåne. Der drages ofte fejlkonklutioner om hvorvidt han stammede fra Göinge, men dette bør dog ikke betvivles, idet hans gøren og laden har sat sig spor mange steder, og dokumenteres af mange sagn og historier fra netop Augustenborg og omegnen omkring Finjasøen.

Flere steder på Augustenborg Gods har skove og veje navn efter denne danske helt, som svenskerne betragtede som en rebel og partisan. Således hedder hulvejen fra Tyringe til Finja - Svend Gönges väg, torpruinen oppe i Mjölkalångeskoven HøvdingeReden og Blackatorpamossen har ligeledes et krat der hedder Poulsonskrattet - En gedde hedder lokalt en Hövdingejävel, for som det fortælles - snød og lokkede Gøngehøvdingen svenskerne efter sig over isen på Finjasøen, hvor de styrtede i og druknede  - 60 mand.

Blackatorpamossen ligger som bekendt præcis ved den gamle grænse mellem Skåne og Danmark/Sverige, og det hævdes at der ved nattetide er spøgelser med store hatte og fjer der lusker langs grænsen på jagt efter svenskere....

Svend Poulsens fødselsår er ukendt, hvilket dog afkræftes af mange sagn ved Augustenborg - men stedet må være Björkebjerg Torp der ligger i Elgskoven 2 km syd for Augustenborg, og på basis af en oplysning om, at han skal have deltaget i 30-årskrigen under Christian 4., sættes det normalt til 1608 - 1610. På egnen anser man det dog for mere sandsynligt det var 1607, da der ligger 7 store i ring på stedet ved husruinen. I en årbog fra 1926 skriver Pastor Torsten Lundberg  at Svend Poulsen var husmandssøn fra Birkebjerg. Fra barnsben blev Svend oplært i gøngernes levevis: han skulle i en alder af otte år overleve tre måneder alene i skoven med gevær, krudt og en jagtkniv. En tradition der stadig er helt normal blandt familierne i Mjölkalånga, der årligt på Göngehövdingedagen sender deres drenge til skovs med jagtkniv og varm chokolade på termoflaske. Drengen der bliver længst i skoven bliver så Göngehövding til næste år. Ofte tager det en til to uger inden drengene kommer hjem. 

 Trediveårskrigen

Han deltog i 1625 i Trediveårskrigen, der tog 30 år,  som soldat i den Hallandske garde. I 1628 var han underkorporal i fynske regiment under Holger Rosenkrantz. Da krigen sluttede i 1629 fik Svend rang som korporal ved fodfolket. Hans utrolige viden om krigsførelse gjorde ham til taktiklægger under oberst Holger Rosenkrantz, der opererede i Holland. Efter et par år i nederlandsk krigstjeneste, vendte han hjem, giftede sig og bosatte sig i Halland. Under sit ophold i Halland, blev han bekendt med den senere berømte gøngeleder Bent Mogensen.

Svend deltog 1644 i Horns krig som overkorporal ved et kompagni fra Gønge herred, som fortrinsvis havde Hallandsås som operationsområde. Svend Poulsen hjalp gøngelederen Bent Mogensen i kampen mod de svenske besættelsestropper, og dusøren på Svends hoved voksede gradvis.

I 1657 var han kaptajn over en eskadrondragoner, som kæmpede mod svenskerne i grænseegnene mellem Skåne og Halland. Her omtales Svend Poulsen i en svensk indberetning fra 1657 som den bortrømte, menederske borger og hallandske rebel - Svend Påvelsen. Han hvervede soldater, skaffede efterretninger og tog fanger i passene på Hallands Ås indtil svenskerne splittede kompagniet i Hemslepasset. På Sjælland kæmpede han i slutningen af 1657-1658. Aftakket i april 1658, men udsendt som partisanleder (især i Øst- og sydsjælland) mod svenskerne ved begyndelsen af Københavns belejring i 1658. Provst Kjetil Norrson i Skibinge sogn skriver, at Svend Gønge og hans partisanstyrker havde formået fra krigens begyndelse at nedlægge ca. 2000 svenske og tyske soldater. Især kæmpede Svend Poulsen indædt bl.a. ved Kronborg i august 1658. Fra sommeren 1658 til vinteren 1659 kæmpede Svend sammen med både gønger og partisaner mod de svenske styrker fra Præstø til Køge. Han flygtede til Nyord og Møn og vendte tilbage til København i 1659. Under Stormen på København havde Svend efter sigende kommandoen over ca. 50 partisaner som beskyttede Nørrevold mod fjenden. Det siges at der døde næsten 200 svenskere i forsøget på at indtage Nørrevold og kun fem partisaner.

Som tak for indsatsen fik han i 1661 overladt brugen af Lundbygård, som han senere fik som ejendom sammen med en gård i Snesere, men han fortsatte som spion for kongen i Skåne. I 1673 måtte han forlade gården og fik en lille årpenge.

I 1675 ved begyndelsen af Skånske krig findes han som landkaptajn på Stevns, og han var i hele krigen 1675-79 med som dansk officer; han fik majorspatent i 1676 (major til fods 13. juli 1676). I begyndelsen af den Skånske Krig i 1676 var han major og tilbød at hverve et kompagni dragoner i Skåne, men blev syg i november, og siden hører man ikke mere fra ham i forbindelse med krigen.

Derefter flyttede han ind i Lundby Gildehus i 1679 og døde tidligst i 1679 og senest i 1691, hvor han omtales som Svend salig. Det siges at Svend Poulsen ligger begravet under Lundby kirkeSlaget.

Augustenborg og Mjölkalånga er derfor med største sandsynlighed fødestedet for den berømte danske helt, som gennem mange år stadig vendte tilbage til skovenes dybe stille ro, jagtede vildsvin, kyssede de lokale piger og drak brændevin med bønderne i Mjölkalånga.

SLAGET VED MJÖLKALÅNGA

Den 26. oktober1318 veltet det fram nærmere 1 000 riddere og væpnere i full stridsutrustning ned for bakkene mot Mjölkalånga by og videre mot svenskenes leir med riddere til hests i skinnende rustninger og dragne sverd fra både Danmark og Tyskland. Fotfolket rykte fram med sverd, armbrøst og spyd like etter rytteravdelingene.

Trolig mottok svenskene det første angrepet i beskyttelse på den nordlige stranden for deretter å krysse bakken for å følge etter de retirerende danskene. Det ble en voldsom strid som ledet til at danskenes hærstyrkene ble knust under et tilintetgjørende oppgjør med stor tap på begge sider. Etter den muntlige tradisjonen ble dette det blodigste slaget i Gøinges historie hvilken trolig stemmer.

Ifølge Erikskrøniken ble dessuten 300 riddere og væpnere tilfangetatte etter slaget. Stemmer dette samtidige som det var sagt at skåninger og danskene hadde slåst til siste mann, så bør det ha vært et tap på 700 falne på den danske siden, og regner man dessuten med at omtrent 300 til 500 svensker hadde vært drept eller såret så blir det over 1 000 døde.

Men disse tallene er høyst usikkert likesom antallet på stridende og om hvordan slaget virkelige gikk til. Men slaget var utvilsomt en av de blodigste sammenstøtene i den nordiske historien. I de skånske grensetraktene hadde denne begivenheten for de neste 700 år blitt omtalt med stor aktverdighet og nysgjerrighet.

Etterspillet

Etter slaget startet den svenske hæren et plyndringstog som hjemsøkte hele Skåne mens Helsingborg ble lagt under beleiring. På Falsterbo hadde borgen der blitt inntatt og plyndret av svenskene. Dessuten ble Skanör, Lund og Malmö brannskattet. Dette betyr at de overlevende svenskene måtte ha vært tilstrekkelig mange og i godt skikk for å dele seg opp i mindre og flere avdelinger. Dette tyder også at begge hærene under slaget var av betydelig størrelse. Etter å ha gjort seg ferdig med å plyndre, herje og brannskatte på Skåne dro den svenske hæren tilbake over grensen.

De militære motgangene fikk Erik Menved til å innlede forhandlingene med de svenske opprørerne som med deres herjingstoget hadde fått den politiske virkningen de siktet på, et opphør av fiendtlighetene med danskene. Dette kom med våpenstillstandsavtalen 11. november1318 for tre og et halvt år framover. En forståelse om å ikke støtte de danske opprørerne mot Erik Menved var også inngått mot at kong Birger Magnusson mistet sin alliansen med Danmark. Med dette var den svenske innbyrdeskrigen overstått med seier for opprørerne som den 8. juli 1319 valgte barnet Magnus Eriksson til konge over Sverige.

Lindehult & Store Skarasjö er en del af Augustenborg Gods

LINDEHULT ER EN HISTORISK EJENDOM MED FLERE GAMLE NEDLAGTE TORP.

Mor Annas hus - Old Anna´s cottage

En gammal man och hans hustru bodde i en liten stuga långt inne i skogen. På somrarna lyste alla sorters blommor i trädgården och från alla håll kom folk för att titta på prakten. Aldrig hade man sett så mycket blommor ute i skogen. Blomstermor kallades den gamla kvinnan. På det sättet skulle en saga kunna börjar och det gör också en - sannsagan om klockmakaren och mångsysslaren August Johannson och hans hustru Anna i Alsterbro.

Mor Anna som hon också kallades var en gumma som levde med naturen. Hon tillverkade sina egna patentmediciner av vad naturen gav. Denna medicin bidrog till att hon inte behövde belasta sjukvården. Tidigt om morgonen hon var ute och vårdade sina växter. Både växterna och Anna levde ett behagligt liv in på 1960-talet. Då var Anna närmare 90 år.

Top   |   Back

Hälsoskogen 

Ett projekt som vi startade tillsammans med Nybro kommun och Länsstyrelsen i Kalmar Län under 2005. Alsterbro skola är redan idag en miljöskola utsedd av skolverket vi har också ett samarbete med miljöintresserade skolor runt Östersjön. Våra elever och personal tycker att detta med skolskog är en naturlig fortsättning på vårt miljöarbete. Alsterbro skola har då genom samarbete med Skogsvårdsstyrelsen tagit fram en skolskog. Skolan har fått lov att använda sig av mark på Lindehult 1:9 (ca 30 hektar). Marken har ett skiftande kulturlandskap att erbjuda och ligger på gångavstånd från skolan. Artrikedomen i området är stor, bl.a. finns en del sällsynta lavar. Syftet med projektet är att ge våra elever (ålder 3 år upp till 16 år) en positiv och glädjefylld upplevelse av naturen i ett skiftande kulturlandskap. Ett vidare mål är att inspirera elevernas föräldrar och innevånarna runt Alsterbro skola hur lärorikt och hälsosamt det är att kunna vistas i skogen.

För att kunna genomföra arbetet måste det ske en inventering av flora, fauna och naturvärdet i området. För att kunna klara av denna inventering måste vi ha extern hjälp. När inventeringen är färdig ska resultatet kunna sammanställas i en broschyr. En viktig del är då att personalen får en grundlig utbildning på det framtagna materialet.

Arbetet vidare blir framtagande av informationsmaterial som kan användas av alla åldrar, från de lägre åldrarna till vuxenvärlden. Resultatet ska bli att det anordnas olika typer av naturslingor som ger kunskap och stimulans. Arbetet med framtagandet av informationsmaterial kommer personalen med hjälp av eleverna kunna göra.

Kräftor - Cray-fishing

Alsterbro skola är en miljöskola i ett litet brukssamhälle omgiven av skog och vatten. Vi använder oss av våra utemiljöer i undervisningen, t.ex skolskogen, fisket och bruksmiljön.
Varje hösttermin fiskar vi kräftor. Fisket planeras gemensamt med skolbarnen, vi betar burarna, flyttar båtarna till fiske-platsen och kollar flytvästarna, som är ett måste när vi fiskar.
På em ror vi ut och lägger vår burar där vi planerat, sen handlar vi salt och dill som används när vi ska koka kräftorna.
På morgonen kl 8 träffas vi igen och tar upp burarna. Då sorterar vi bort för små kräftor som vi släpper tillbaka i igen. Sedan lär barnen sig mer om hur kräftorna lever och ser ut, t.ex skillnaden på hon- och han kräftor. Efter fisket är barnen med och kokar kräftorna i vatten med salt och dill. Kräftorna ändrar då färg från svart brunröd till klart röd. Efter koket fryser vi ner dem och sparar dem till alla elever fått möjlighet att fiska. Sedan brukar vi ha en kräftskiva i samråd med skolköket.

Top   |  Back

Energy

Närheten till vatten har alltid haft stor betydelse för vårt samhälle. Alsterbro är ett litet industrisamhälle uppbyggt kring Alsterån och Stora Hindsjön. Tillgången på vatten har gett oss energi till att driva industrier med, samt ett rikt friluftsliv med bad, fiske m.m.